Brevfilm till Bullen

En dag fick vi celebert besök i byn. Rätt vad det var bara stod han där i farstun och såg sådär erfaret snygg ut som bara han kan.- Nej men heeej! sa vi tillmötesgående i kör.
Han sa hej och förklarade direkt att han inte ville prata om varken vanligt hederligt byggfusk, brevfilmer eller fransk träskruv.
Istället drar han historien om sitt namns anrika historia (hans farfars farfars farfars far Martin fick släktnamnet efter att, full som en ökenmil, försökt uttala namnet på delstaten Massachusetts).

- Schh! avbröt vi honom då vi var totalt ointresserade av hans släkthistoria. Vi ville ju höra om hur man slår en spik genom en tretums planka med bara ett slag.

Då höjde han rösten och anklagade oss för namnstöld, att vår släkts efternamn var en stulen kombination av hans för- och efternamn.

Det uppstod en lång tystnad, ett sorts vakuum.

Sedan gapskrattade alla åt honom. Länge. Att han blev utskrattad trots att han tyckte det var vi som var onda, var som en nagel i ögat på honom.

Vi fortsatte håna honom ett tag till. Buade lite grann och kommenterade hans snickarnäsa.

Sedan gick han.

Nu undrar jag om vi gjorde rätt?

Det är givetvis inte killen på bilden som har skrivit brevet.